Fakta om adelsmän medeltiden
Hem / Historia, Vetenskap & Forskning / Fakta om adelsmän medeltiden
I de flesta fall arrangerades deras äktenskap för familjens politiska eller ekonomiska fördel, utan hänsyn till deras vilja. Adelstiteln med alla dess förmåner (se nedan) var ärftlig.
Adeln hade privilegier (speciella förmåner) av ekonomisk, politisk, organisatorisk och social karaktär. Men i stället för den stilla och värdiga stämning man kunde förvänta sig vid ett sådant högtidligt tillfälle råder fullt kaos längs processionsvägen.
företräde till statliga ämbeten och skattefrihet - därav ordet frälse ("frälst" från beskattning). Tornerspelen bestod av individuella strider, där två riddare kastade sina spjut mot varandra i försöken att slå ner motståndaren. De kunde ha problem med att hålla rustning och häst till rikets försvar. Omgivna av murar, vallgravar och stora torn, erbjöd slott skydd mot fiendens attacker, vilket gjorde det möjligt för adelsmän att utöva kontroll över stora territorier.
Trots deras defensiva funktion var livet i slott inte fritt från obehag.
Dessa höll ihop och stärkte sina band genom gåvor, genom att se till att barnen gifte sig med rätt person och genom att hålla stora fester. Feodalväsendet grundade sig på att kungamakten delade ut jordområden, län (län = feodum) på livstid till stormän (vasaller) som en belöning för insatser i krig. De fyra stånden hade olika makt och inflytande över samhället.
Treståndsläran
En viktig del av ståndssamhället var treståndsläran, som innebar att samhället delades upp i de tre stånden: adel, präster och bönder.
Den mest ikoniska bilden av medeltida krigföring förblir dock den av riddaren till häst, i full rustning och håller sin lans högt.
Feudovassala relationer
Ett av det feodala systemets mest utmärkande drag var förhållandet mellan en vasall och feodalherre. Å andra sidan samlade turneringarna flera riddare i skenstrider.
De fyra stånden hade olika roller och inverkan på samhället, och dess struktur speglade de hierarkiska relationerna i det medeltida samhället.
Drev Tunnan och Omkomna Piloter i Svenska Flygvapnet • Fel kung på tronen: Gustaf V Adolf och hans barn • Nationalismen under första världskriget • Viktoria av Storbritannien – En kunglig historia • Julius Caesar – Romersk Diktator och Kejsare • Sandby Borg på Öland: En historia om massakern • Var kommer hamburgaren ifrån?
Här hittar du bl.a. Pampiga fester i salar på stora gods. Vapensynerna var festliga tillställningar med marknad och tornering. Adeln var huvudsakligen uppdelad i två stora grupper:
- Högadel: Här finner vi hertigarna, markiserna och baronerna, som var de närmaste vasallerna till kungen. På officiell nivå var de dock uteslutna från de flesta politiska eller administrativa beslut.
Ett anmärkningsvärt exempel kan hittas i fall av spanska adelsmän som María de la Paz Valcárcel, som beviljades titeln marchioninna av Mendigorría på 1800-talet för sin mans och sons militära förtjänster.
En gång per år samlades alla adelsmän på bestämda platser för vapensyn. Det kunde vara i Skara, Linköping, Uppsala eller Kalmar. Per Brahe tillhörde en av de förnämsta svenska ätterna.